..... äntligen landar vi i Cebu efter många timmars väntan. Det fanns ingen stor taxi att åka i så vi fick ta två vanliga bilar för att rymma allt bagage. Allt gick som på räls till vi skulle gå in i bilen och alla barnen hamnade i min bil och Helmer hoppar upp med skorna på baksätet och springer över till andra sidan innan han landar med en duns på stjärten. Chauffören som ser alltihop blir helt galen och skriker - Se vad din flicka har gjort nu får du betala det här!!!!!! Man kan se tydliga spår av Helmers foppaskor på taxins fina VITA klädsel. Jag känner oj oj vad händer nu och ser att David har redan satt sig i sin taxi och lastat väskorna och bilen rullar ut från flygplatsen. Jag har inget annat val än att stänga dörren och låta han köra oss trots att jag förstod vart det skulle sluta. Han fortsätter argare och argare att säga att jag ska betala och att inga kunder vill åka med han. Polisen skulle inte godkänna hans taxi längre och vi skulle åka till hans garage på en gång för att byta klädsel. Jag sitter alldeles tyst och tänker.......försöker sen tysta Helmer som skriker och inte vill sitta still. Flera gånger får jag ta han i armen då han åter igen är på väg att ställa sig upp med skorna på sätet. Wilgot frågar varför han som kör är arg och undrar vad han säger.

Jag förklarar att han är arg för att Helmer har gått med skorna på sätet och det är som han känner det på sig då  han fortsätter att fråga -Vad händer nu då mamma???? Barn känner och ser mer än vad man tror. Helmer är trött och inte så bra på att lyssna just då och forsätter att prata högt och vill se ut genom fönstret på bilen. Jag får hålla fast hans arm och ben så att han inte kan ställa sig upp medans Melker sitter i famnen inte helt nöjd han heller. Jag vänder mig om och försöker se om jag kan se Davids taxi men inte. Jag vet att hotellet skulle ligga ca 2 km från flygplatsen men vi kör länge länge och runt runt. Jag vill minnas att det är många enkelriktade vägar i Cebu och försöker tänka att det är lungt medans jag hör hur chauffören mer och mer vill ha min uppmärksamhet och svar att jag lovar att betala honom för tvätten. Sen så säger han - NU åker vi till mitt garage och du får betala och byta klädsel fattar du eller??????? Jag svarar okej okej....... jag betalar......

Så ser jag en skylt med vårat hotell namn på och jag känner hur det lättar när vi saktar in framför entren. Precis då parkerar Davids taxi och han kliver ut glad i hågen och förstår inte alls att jag vill att han snabbt ska ta väskorna och barnen. Då börjar chauffören till David att vi ska betala nu nu och det David gör för att slippa cirkusen som annars skulle ha eskalerat......

Trött och slut kommer vi till vårat rum 22.30 och beställer upp lite mat på rummet.

Somnar alla 5 i samma säng av trötthet.

// C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ......tänk att vi är så olika och det blir mer tydligt då man umgås mer nära en längre tid. Att det finns alla sorters människor ute i vår värld det vet jag lika väl som att himlen är blå och solen gul. Men det blir så tydligt i ett flygpl...

Än en gång blir jag påmind om hur fort allt kan ändras. För snart två veckor sedan blev Mamma sjuk och föll ihop hemma. Ambulans till lasarettet. Jag fick samtalet på jobbet och åkte dit direkt. Hjärtat i halsgropen. Stroke? Hjärnblödning? Mötte ...

Jag har varit på många flygplatser över hela världen men jag har aldrig landat på någon som är så KALL som i Peking. I fjol då vi var här och väntade på anslutningsflyget höll vi på att frysa ihjäl och då var det så illa att jag inte kände mina fingr...

Vi åkte tåg från Surat Thani upp till Bangkok och det går så bra då vi har egen hytt i första klass och där kan man låsa dörren så att mans lipper allt spring både av andra och pojkarna. Väl framme på morgonen 8.30 åkte vi till Kohsan Road där vi a...