Då vi landade i Manilla och Filippinerna så var det bra att börja klä av sig och det var så skönt att få rent ut av kasta bort skrutt kläderna. Precis då vi hade kommit ut till taxin och lastat väskorna så är Melkers lilla nalle borta. Jag går tillbaka och börjar leta. För att gå in på flygplatsen igen så visar jag pass och går genom kontrollen med väskan. Ingen nalle ser jag. De kommer fram och frågar vad jag letar efter och de hjälper mig att söka och fråga andra. Så kommer mannen som bokade hotell åt oss och frågar en polis inne på flygplatsen om han vet nått. Han säger yes yes och går ut över gatan och blir borta ett tag. Jag säger åt gubben att jag går tillbaka till taxin och att det inte gör nått. Han säger no no wait..... the police he knows..... Efter 3 minuter kommer polisen tillbaka och jag ser att han håller Melkers lilla nalle i handen. Hur gick det till???? Vi hade ju inte ens gått ut från flygplatsen då vi tappade den????

Hur som helst så ser inte polisen så glad ut. Han håller upp nallen och klämmer på kroppen och frågar -What is this??

Jag fattar ingenting först och sträcker fram handen och känner på nallens rumpa . Mellan fingrarna känner jag en massa små små kulor som är nallens stoppning och jag försöker förklara vad det är men han säger igen -What is this??? Då förstår jag att han tror att det kan vara något annat som vi har stoppat in i nallen och tror nu att det var därför jag var så mån om att få igen den. Jag försöker förklara än en gång och säger åt han att han kan kolla i den om han vill. Han titar på mig som att jag var galen och sen ger han mig nallen och vinkar att jag kan gå.

Melker blev överlycklig att se sin vän igen......

Ï taxin in till centrum och hotellet så frågar Wilgot -Mamma jag vet att en del människor bombar hus för att de är osams varför då? Jag försöker förklara på ett bra och enkelt sätt hur det kan vara ibland och sen så frågar han - Vad händer om de bombar vårat hotell??? Ja 5 år gammal och redan en massa funderingar.

Vi fick vänta på rummet ett tag men väl där efter en dusch så somnade hela familjen i 4 timmar. Nu har vi precis varit ute på stan ett tag. Det är svårt att förstå att man promenerar i en fler miljonstad. Det var lungt och fint på gatorna.Bilar men inget tutande och alla hade uppsikt vart de körde. Helmer kunde gå själv och hade koll på läget. Wilgot höll för näsan hela tiden och klagade på att det luktade illa :-) Den enda som njöt av uppmärkasmheten var Melker som i vanliga fall brukar vara blyg. Wilgot och Helmer visade tydligt att de ville vara i fred. Vi försökte att förklara att de är snälla och trevliga och tycker att ni är jätte söta i erat ljusa hår. Efter ett tag mjuknade de upp lite och kunde faktigst bjuda på ett leende.

Pojkarna ville ha hamburgare så vi gick på Burger KIng och åt. Där fick de varsin guld krona som de glatt satt på sig och gick stolta hem till hotellet. -Nu är vi kungarna av hamburgerlandet säger Wille.

Jag har precis varit ut på gatan och fotat en jeepney som ni ser bild på. Det är en buss som man kan hoppa på och av när man knackar i taket. De är så små och söta tycker jag. Däremot så var vakten inte lika glad när jag klev uta på gatan och ett gäng ungdommar kom i mot mig och skrek på engelska. Han så genast åt mig att komma tillbaka mot hotellet och att det var very dangerous very dangerous mam.

Nu sover killarna i sängen och jag ska också knoppa.

Kram Carola

Tur att det fanns roliga vagnar då vi fick vänta nån timme på Pekingsflygplats. Pojkarna har varit så snälla och tålmodiga och jag och David är lika förvånad varje gång hur barnen anpassar sig så bra för det är jobbigt att vänta även för en vuxen.  

Vi tog taxi in till centrum i Peking ja centrum och centrum vad är det jo 6 gånger 6 mil i radie. Men vi åkte till Silk Market för att titta på lite saker och konstaterade ganska snabbt att det inte fanns så mycket att köpa som inte rdan hänger i min garderob. Jo det är faktigst sant fastän det låter helt galet. Men ni som känner mig vet och det är en av mina laster förutom paj och semlor förståss :-) Sakt och gjort vi gick omkring och kollade på lite saker och sen åt vi middag på Mc Donalds. Pojkarna fick en barnbox och var överlyckliga för leksaken. I Kina är det så billigt att äta på Donalds. Big Mc och Company mål kostar en 17-20 kronor. Men kinas befolkning går inte bara på restaurang för att äta som vi gör hemma. Jag blir lika förvånad varje gång då man ser hur de sitter och sover vid borden. De har varken ätit eller ska äta utan ligger helt utmattade över bordet och sover. Det är samma sak om du kommer in i en butik då kan de som jobbar där sitta och sova på en stol eller hänga över bordet inte alls reagera att det kommer in nån i butiken. Ibland har det även hänt att de har tittat upp  på oss då vi har kommit in men inte ens reagerat utan lagt sig ner och fortsatt sova. Konstigt men då är det.

Kallt som tusan är det på Pekings flygplats. Ja det är nog den kallaste jag har varit på och det säger inte lite. De som jobbar i butikerna står i vinterskor och dunjackor. I handen har de varmt te som de värmer sig med. Tur att jag minns det sen ifjol då vi också var där så att jag hade tagit på pojkarna och mig själv extra kläder den här gången.

Det var enklare att få tag i en taxi tllbaka till flygplatsen än vad det brukar och det var skönt för det var rejält kallt ute. -2 grader och blåsigt. Att kineser inte kan engelska det vet jag men det är lika förvånade varje gång att de inte förstår att vi inte kan kinesiska. Hela vägen i taxin alltså 35 minuter sitter chauffören och pratar gladeligen med mig och skrattar. Jag säger på engelska att jag inte förstår och han fortsätter att prata kinesiska och förklarar och förklarar. Lika glad för det :-) Planet lyfter 01.30 mot Manilla och Filippinerna det ska bli skönt att få tina upp.

Helmer vill aldrig ha några kläder på sig och fick han bestämma skulle han springa naken dygnet runt året om. Här är vi på Arlanda och väntar på flyget till Peking och hinner precis stoppa han innan byxorna åker av. Han sitter och surar i ren protest och försöker ta första bästa chans att fortsätta. Tur att vi snart är i varmare länder där det är helt ockej att vara nakenfis.

Klara färdiga gå.....
Hela familjen och bästa farmor

Klara färdiga gå.....
Hela familjen och bästa farmor

Stängt väskorna, färdig för avfärd till Kallax.
2 månaders lång semester i varmare breddgrader. Inte helt fel att slippa kylan och snön för att inte tala om alla vinterkläder till pojkarna. Läs gärna bloggen där kommer jag att skriva och berätta hur vi har det.

Kram mina vänner :-)
Carola

Mot varmare breddgrader :-)

Startade dagen med en semla hos farmor....
Bjöd bästa familjen Lindqvist på Banoffepaj och nu är dessa tre ljuvliga, fantastiskt goda och alldeles underbara semlor bara mina.

I'm in heaven :-) Carola