Ännu en kväll med ett fartfyllt aerobic pass med bra musik och roliga steg. Fantastiskt duktiga och glada deltagare gör att jag är hög av endorfiner. Tack allihopa som gör min onsdag kväll så kul!

Systrarna Renberg tar igen sig med mig på scenen!

Chrissan heter hon och är fröken till min sjuåring och hennes klasskamrater.

Jag var och hälsade på i skolan idag, och fick vara lite extrahjälp idag. För idag var det en mycket livlig klass, med betoning på MYCKET.

Såhär såg det INTE ut i klassrummet

Jag såg det på henne redan när hon kom in i klassrummet, att det dittills hade varit en jobbigdag. Det berättade hon också senare för mig.

Jag beundrar henne. Verkligen. Själv skulle jag vara så slut och knäckt efter en dag i ett sånt livligt klassrum, att jag skulle sätta mig ner soffan med ett tvåliters glasspaket.Och jag skulle troligen inte dela det med någon annan.

Egentligen beundrar jag inte bara henne. Jag tänker på alla som jobbar inom skolan och barnomsorgen. Höga ljudnivåer, man ska medla om det är bråk, man ska trösta om någon är ledsen. Och alla dessa tusen och åter tusen ljusa barnröster som pratar i munnen på varann. För de spritter ju av livsglädje, och alla har de så många saker att berätta!

Nu hade jag ju chansen att granska klasskompisarna en gång till, och det är så roligt, jag tänker på det varje gång jag är där. För självklart har de redan nu hittat sina roller.

Man ser redan nu ett mönster hos dem. Man vet redan nu vem som kommer att charma tjejerna, och vilka som är klassens busfrön, eller sportiga, och vilka som har hittat varann och kommer att hänga ihop för en lång tid framöver.

Oavsett vad de är, så hoppas jag att det går bra för dem alla i livet.

Och jag hoppas, att fröken Chrissan får många (åtminstone något) lungnare dagar med dem i skolan framöver. Hon är en fantastisk lärarinna. :)

Erika