Då vi landade i Manilla och Filippinerna så var det bra att börja klä av sig och det var så skönt att få rent ut av kasta bort skrutt kläderna. Precis då vi hade kommit ut till taxin och lastat väskorna så är Melkers lilla nalle borta. Jag går tillbaka och börjar leta. För att gå in på flygplatsen igen så visar jag pass och går genom kontrollen med väskan. Ingen nalle ser jag. De kommer fram och frågar vad jag letar efter och de hjälper mig att söka och fråga andra. Så kommer mannen som bokade hotell åt oss och frågar en polis inne på flygplatsen om han vet nått. Han säger yes yes och går ut över gatan och blir borta ett tag. Jag säger åt gubben att jag går tillbaka till taxin och att det inte gör nått. Han säger no no wait..... the police he knows..... Efter 3 minuter kommer polisen tillbaka och jag ser att han håller Melkers lilla nalle i handen. Hur gick det till???? Vi hade ju inte ens gått ut från flygplatsen då vi tappade den????

Hur som helst så ser inte polisen så glad ut. Han håller upp nallen och klämmer på kroppen och frågar -What is this??

Jag fattar ingenting först och sträcker fram handen och känner på nallens rumpa . Mellan fingrarna känner jag en massa små små kulor som är nallens stoppning och jag försöker förklara vad det är men han säger igen -What is this??? Då förstår jag att han tror att det kan vara något annat som vi har stoppat in i nallen och tror nu att det var därför jag var så mån om att få igen den. Jag försöker förklara än en gång och säger åt han att han kan kolla i den om han vill. Han titar på mig som att jag var galen och sen ger han mig nallen och vinkar att jag kan gå.

Melker blev överlycklig att se sin vän igen......

Ï taxin in till centrum och hotellet så frågar Wilgot -Mamma jag vet att en del människor bombar hus för att de är osams varför då? Jag försöker förklara på ett bra och enkelt sätt hur det kan vara ibland och sen så frågar han - Vad händer om de bombar vårat hotell??? Ja 5 år gammal och redan en massa funderingar.

Vi fick vänta på rummet ett tag men väl där efter en dusch så somnade hela familjen i 4 timmar. Nu har vi precis varit ute på stan ett tag. Det är svårt att förstå att man promenerar i en fler miljonstad. Det var lungt och fint på gatorna.Bilar men inget tutande och alla hade uppsikt vart de körde. Helmer kunde gå själv och hade koll på läget. Wilgot höll för näsan hela tiden och klagade på att det luktade illa :-) Den enda som njöt av uppmärkasmheten var Melker som i vanliga fall brukar vara blyg. Wilgot och Helmer visade tydligt att de ville vara i fred. Vi försökte att förklara att de är snälla och trevliga och tycker att ni är jätte söta i erat ljusa hår. Efter ett tag mjuknade de upp lite och kunde faktigst bjuda på ett leende.

Pojkarna ville ha hamburgare så vi gick på Burger KIng och åt. Där fick de varsin guld krona som de glatt satt på sig och gick stolta hem till hotellet. -Nu är vi kungarna av hamburgerlandet säger Wille.

Jag har precis varit ut på gatan och fotat en jeepney som ni ser bild på. Det är en buss som man kan hoppa på och av när man knackar i taket. De är så små och söta tycker jag. Däremot så var vakten inte lika glad när jag klev uta på gatan och ett gäng ungdommar kom i mot mig och skrek på engelska. Han så genast åt mig att komma tillbaka mot hotellet och att det var very dangerous very dangerous mam.

Nu sover killarna i sängen och jag ska också knoppa.

Kram Carola

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ......tänk att vi är så olika och det blir mer tydligt då man umgås mer nära en längre tid. Att det finns alla sorters människor ute i vår värld det vet jag lika väl som att himlen är blå och solen gul. Men det blir så tydligt i ett flygpl...

Än en gång blir jag påmind om hur fort allt kan ändras. För snart två veckor sedan blev Mamma sjuk och föll ihop hemma. Ambulans till lasarettet. Jag fick samtalet på jobbet och åkte dit direkt. Hjärtat i halsgropen. Stroke? Hjärnblödning? Mötte ...

Jag har varit på många flygplatser över hela världen men jag har aldrig landat på någon som är så KALL som i Peking. I fjol då vi var här och väntade på anslutningsflyget höll vi på att frysa ihjäl och då var det så illa att jag inte kände mina fingr...

Vi åkte tåg från Surat Thani upp till Bangkok och det går så bra då vi har egen hytt i första klass och där kan man låsa dörren så att mans lipper allt spring både av andra och pojkarna. Väl framme på morgonen 8.30 åkte vi till Kohsan Road där vi a...