Precis som med allting annat går träningen och motivationen upp och ner precis som en berg och dalbana. Det kan gå perioder, dagar, veckor, månader då allt känns toppen. Du är stark och orkar sätta på de där extra vikterna på stången eller springa lite längre än vanligt på spåret. Eller du kanske har gått på samma pass en hel termin och känner hur du sakta men säkert blir starkare och i bättre form. Så plötsligt händer det.... från en dag till en annan.Kroppen känns tung, orken är borta och lusten är totalt väck. Jag blir lika förvånad varje gång det händer. Ja det händer även för mig med fastän det är många som inte tror det. Deltagarna burkar säga att de aldrig ser på mig att jag är trött och funderar hur jag orkar prata i headsetet under passet. Jag har bra kondition, tränat år ut och år in flera gånger i veckan men jag är ingen super kvinna för det. Kommentarerna om att jag är en renlevnadsmänniska som aldrig fikar, äter godis stämmer inte alls. Då jag förklarar detta så blir alla lika förvånade. -Det trodde jag aldrig om dig!!!!!!

Fel fel fel. Vem fikar mest i vårat umgänge jo Carola, vem köper kg godis i veckan bara till mig själv ;-) jo Carola

Jag skulle aldrig kunna vara utan det goda i livet, inte en dag.

Men frågan är då hur gör man när motivationen har försvunnit, man vill inte ens gå utanför dörren och helst inte på något gym eller pass. Jag försöker alltid tänka positivt och se framåt för jag vet ju att det går över. Det handlar bara om hur länge......

*Det handlar om att ha små delmål till det STORA målet i framtiden.

*Det är viktigt att delmålen är rimliga och nåbara.

*Sätt upp mätbara mål. Ex jag gör 4 armhävningar idag målet ör 10.

*Skaffa en träningskompis som kan puscha dig när det går tungt.

*Pröva någon annan typ av träning rent av något helt annat.

*Unna dig vila det är då dina muskler återhämtas och du blir starkare.

*Träffa en personligtränare det kanske räcker med en gång för att få nytt program eller andra tips.

*Försök att släppa de tunga tankarna och koncentrera dig på hur känslan brukar kännas i duschen då du är klar.

*Unna dig nya träningskläder eller skor.

*Se inte dig själv som dålig eller misslyckad du kommer snart tillbaka igen STARKARE än någonsin.

Det är inget fel på dig alla har vi svackor i livet och träningen.

Ta hand om varandra   och njut av livet medans det varar.

Kram Carola

Lovade i ett svagt ögonblick att följa med på aerobics med Carola imorgon.

Gruvsamt, koordination är inte min starkaste sida.

Men jag kan ju låtsas som det regnar och köra Steptouch och V-steg hela passet. Vad körde man mer? Heel-kick?

Oj oj, hur ska det här sluta...  

 Jag älskar den här känslan efter två roliga pass med underbara deltagare. Svetten rinner, musiken är hög och peppar en att hela tiden att orka lite till. Det som ger mig mest som instruktör är alla som kommer på passena vecka efter vecka. Man kan se hur de kämpar och sliter för att nå det där lilla extra. Det är en sån känsla när jag kan se hur deltagarna utvecklas, blir starkare och får bättre kondition och mitt i allt då de är som jobbigast så tittar man på dem och då kommer ett leende. Ibland kan det kännas jobbigt att ta sig iväg precis som med allting annat men det finns inget som slår känslan då man är ny duschad och klar och sätter sig i bilen. I LOVE IT!!!!!!

Det är viktigt för vår hälsa och våra liv att vi har roligt och njuter av livet.

Gör något varje dag som får ditt hjärta att sjunga.    

    Hela mitt liv hart jagrest. Så ofta jag har haft tid ,råd och hittat någon reskompis har det burit iväg till ett annat land. Iband på längre resor jorden runt på ett år eller kortare vistelser i olika världsdelar.

Då jag var 15 år gjorde jag min första charter till Mallorca och sen fick jag blodad tand och efter det har jag tillbringat totalt år i andra länder än Sverige. Jag har spenderat dagar och nätter på skitiga tågt i Indien och åkt bussgenom hela USA och Australien. Jag har gått incaleden i Peru i vackra Central Amerika och jag har gått i veckor upp till base camp i Mount Everest. Dagar, veckor och månader har jag spenderat på vackra ständer i Fillippinerna, Thailand och många små guldkorn som Bora Bora eller Scheychellerna. Jag har sett vackra fiskar och koraller då jag tog mitt dykarcertifikat i Carins i Australien och Stora Barriärrevet. Under alla dessa resor har jag träffat fantastiska, konstiga, fattiga, rika, hemlösa, otrevliga och riktiga vänner från hela världen.

Vissa av dessa männsikor har jag kontakt med även idag och då vi åker ut i världen möts vi upp ibland eller hälsar på vilket är så otroligt roligt. Samtidigt så är det många fantastiska människor som jag aldrig mer kommer att träffa eller underbara platser dit jag aldrig kommer att återvända till.

Mellan alla resorna har jag jobbat bådet i Jönköping och Piteå. För 23 år sen startade jag min resa som aerobicinstruktör med några stapplande step touch till att bli bad och motionsvärd vid Piteå Havsbad. Då Step In öppnade på Furunäset 1996 började jag där på heltid som instrutör och ansvarig. Kroppen stryk och ibland var det nästa bara röda lappar på schematavlan  och med 25 pass per vecka valde jag att säga upp mig och åka på en jordenrunt resa på ett år. Väl tillbaka till Piteå igen böt jag branch helt och började på Swedbanks Telefonbank 2002 där jag fortfarande anställd på heltid. Suget efter instruktörsrollen blev för stor och idag leder jag 4-5 pass per vecka vilket är mer normalt och känns helt underbart kul.

Jag har alltid sagt till mina närmaste vänner att deras  barn kommer att flytta hemifrån innan jag får några egna. 30 juni 2007 kom Wilgot som idag är till Helmer 3 år och Melker 1 år. Dessa tre fantastiska pojkar har redan vid 6 månaders ålder följt med på dessa resor. Vi har bott i hyddor utan lyse och toalett. Åkt tåg och buss i nätter och dagar. Väntat på flygplatser, kämpat mot myggor och smärtan då deras första tänder kom. De har fått träffa matmamman som äger Bo Daeng på ön Koh Jum i Thailand och de älskar det lika mycket som jag.

De har sovit i bärryggsäkcen eller på magen i en sele då jag har shoppat 20 jeans eller sovit i vagnen då massage tanten knådat ryggen. Visst har det varit jobbigt många gånger men pojkarna har anpassat sig och skaffat egna vänner. Jag är glad för den tid vi har spenderat tillsammans utan måsten. Äta på restaurang i månader, aldrig behöva städa eller tvätta utan att bara kunna njuta av varandra varje minut och dag.

Erfarenheten från allt man bär med sig i ryggsäcken har format mig till den jag är idag. Jag kommer aldrig att ångra något jag har gjort men däremot det jag aldrig gjorde eller vågade. Ta chansen innan det är för sent.

  Kram på er

Första dagen som bloggare.....

Det känns spännande, lite pirrigt men samtidigt väldigt kul att starta upp denna blogg med min bästa vän och arbetskolega Erika Renberg. Till en början måste jag lära mig hur allt funkar för det var mer än ett skratt innan vi hade sidan färdig och kopplat ihop med facebook. Men skam den som ger sig.....

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord men vill dela med mig och motivera andra att ta chansen att våga kliva utanför den bekväma zonen vi befinner oss i. Efter 23 år som gruppträningsinstruktör och en massa resor i hela världen samt att jag har blivit tre barnsmamma kan jag säkert ge tips på både det ena och andra.

Välkomna än en gång och skriv gärna en rad eller två innan ni går....   

Vi erkänner. Vi är inte speciellt hightech. När vi satt och bloggade igår stod det väldigt klart att vi har mycket att lära oss. Helst när det försvann ett litet g i ett sms till en vän som klickade på länken för att kolla och då fick upp det här...

Gör om, gör rätt med andra ord. Och glöm inte hur viktigt ett g kan vara!

Vi skippar festen ikväll på Havsbadet. Har precis ätit god middag och laddar inför morgondagens syrkepass. Biceps, triceps och axlar.....(ingen huvudvärk eller ågren heller)