Hela mitt liv hart jagrest. Så ofta jag har haft tid ,råd och hittat någon reskompis har det burit iväg till ett annat land. Iband på längre resor jorden runt på ett år eller kortare vistelser i olika världsdelar.

Då jag var 15 år gjorde jag min första charter till Mallorca och sen fick jag blodad tand och efter det har jag tillbringat totalt år i andra länder än Sverige. Jag har spenderat dagar och nätter på skitiga tågt i Indien och åkt bussgenom hela USA och Australien. Jag har gått incaleden i Peru i vackra Central Amerika och jag har gått i veckor upp till base camp i Mount Everest. Dagar, veckor och månader har jag spenderat på vackra ständer i Fillippinerna, Thailand och många små guldkorn som Bora Bora eller Scheychellerna. Jag har sett vackra fiskar och koraller då jag tog mitt dykarcertifikat i Carins i Australien och Stora Barriärrevet. Under alla dessa resor har jag träffat fantastiska, konstiga, fattiga, rika, hemlösa, otrevliga och riktiga vänner från hela världen.

Vissa av dessa männsikor har jag kontakt med även idag och då vi åker ut i världen möts vi upp ibland eller hälsar på vilket är så otroligt roligt. Samtidigt så är det många fantastiska människor som jag aldrig mer kommer att träffa eller underbara platser dit jag aldrig kommer att återvända till.

Mellan alla resorna har jag jobbat bådet i Jönköping och Piteå. För 23 år sen startade jag min resa som aerobicinstruktör med några stapplande step touch till att bli bad och motionsvärd vid Piteå Havsbad. Då Step In öppnade på Furunäset 1996 började jag där på heltid som instrutör och ansvarig. Kroppen stryk och ibland var det nästa bara röda lappar på schematavlan  och med 25 pass per vecka valde jag att säga upp mig och åka på en jordenrunt resa på ett år. Väl tillbaka till Piteå igen böt jag branch helt och började på Swedbanks Telefonbank 2002 där jag fortfarande anställd på heltid. Suget efter instruktörsrollen blev för stor och idag leder jag 4-5 pass per vecka vilket är mer normalt och känns helt underbart kul.

Jag har alltid sagt till mina närmaste vänner att deras  barn kommer att flytta hemifrån innan jag får några egna. 30 juni 2007 kom Wilgot som idag är till Helmer 3 år och Melker 1 år. Dessa tre fantastiska pojkar har redan vid 6 månaders ålder följt med på dessa resor. Vi har bott i hyddor utan lyse och toalett. Åkt tåg och buss i nätter och dagar. Väntat på flygplatser, kämpat mot myggor och smärtan då deras första tänder kom. De har fått träffa matmamman som äger Bo Daeng på ön Koh Jum i Thailand och de älskar det lika mycket som jag.

De har sovit i bärryggsäkcen eller på magen i en sele då jag har shoppat 20 jeans eller sovit i vagnen då massage tanten knådat ryggen. Visst har det varit jobbigt många gånger men pojkarna har anpassat sig och skaffat egna vänner. Jag är glad för den tid vi har spenderat tillsammans utan måsten. Äta på restaurang i månader, aldrig behöva städa eller tvätta utan att bara kunna njuta av varandra varje minut och dag.

Erfarenheten från allt man bär med sig i ryggsäcken har format mig till den jag är idag. Jag kommer aldrig att ångra något jag har gjort men däremot det jag aldrig gjorde eller vågade. Ta chansen innan det är för sent.

  Kram på er

 

Sassa

6 januari 2013 22:40

Hej! vilken intressant blogg du har! Det var tänkvärda ord du skrev sist i inlägget tycker jag! Kolla in min blogg om du vill:)

Ha det bra!

http://10iajan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ......tänk att vi är så olika och det blir mer tydligt då man umgås mer nära en längre tid. Att det finns alla sorters människor ute i vår värld det vet jag lika väl som att himlen är blå och solen gul. Men det blir så tydligt i ett flygpl...

Än en gång blir jag påmind om hur fort allt kan ändras. För snart två veckor sedan blev Mamma sjuk och föll ihop hemma. Ambulans till lasarettet. Jag fick samtalet på jobbet och åkte dit direkt. Hjärtat i halsgropen. Stroke? Hjärnblödning? Mötte ...

Jag har varit på många flygplatser över hela världen men jag har aldrig landat på någon som är så KALL som i Peking. I fjol då vi var här och väntade på anslutningsflyget höll vi på att frysa ihjäl och då var det så illa att jag inte kände mina fingr...

Vi åkte tåg från Surat Thani upp till Bangkok och det går så bra då vi har egen hytt i första klass och där kan man låsa dörren så att mans lipper allt spring både av andra och pojkarna. Väl framme på morgonen 8.30 åkte vi till Kohsan Road där vi a...