Första gången jag åkte till Koh Lipe och besökte denna fantastiska då orörda ö är över 14 år sedan. På Pattaya Beach fanns det två bungalow resort där bambuhyddorna var byggda på den kritvita potatismjöls liknande sanden. Det var nästan inga turister som hade hittat hit och inte en människa passerade på stranden. Båtarna hit gick nån gång i veckan med lånsamma motorer. Det fanns smala stigar över till andra sidan där man fick passa sig för kungskobran som lurade i skogen. Åren har gått och jag har varit hit nästan varje år och sett förändringen komma smygande. Fler turister för varje år likaså ny bambuhyddor men fortfarande fanns lugnet. En två longtail båtar låg ankrade vid strand kanten och inga solstolar så långt ögat kunde se. Så kom året då allt började 2009. Första lyxresortet som hade pool. Det var ingen som bodde där för det var alldeles för dyrt men jag kollade på ett vanligt rum där en stor 42 tums tv stod på en mahogny bokhylla och där man kundebada i badkar i toan . Halva priset per natt 1500 bath med frukost men vi bodde för 100 så vi blev lite snåla och ville inte byta bort känslan av Thailand. 2010 hade Apollo börjat åka chater hit, den smala stigen hadee cementerats och fler lyxresorts hade byggts. Tatuerins killarna hade flera bås och apotek och supermarkets som sålde annat än öl och cola hade hittat hit.Mat priserna hade börjat skjuta i höjden likaså rummen. Jag sa till David att det här kommer att bli nya Phi Phi och nu är det nära. En bank och atm är vad som fattas.....I år har bambuhyddorna som vi brukar bo i rivits och nya lyxresorts har byggts. Den sista lediga strandremsan är bebyggd och på 2 år har priserna stigit nått enormt. Vi bor idag för 2000 bath långt från stranden, David räknade till 100 longtail båtar och det är svenskar överallt. Denna orörda pärla för 14 år sen är fortfarande speciell och jag är så glad att jag hittade den i rätt tid. Carola :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ......tänk att vi är så olika och det blir mer tydligt då man umgås mer nära en längre tid. Att det finns alla sorters människor ute i vår värld det vet jag lika väl som att himlen är blå och solen gul. Men det blir så tydligt i ett flygpl...

Än en gång blir jag påmind om hur fort allt kan ändras. För snart två veckor sedan blev Mamma sjuk och föll ihop hemma. Ambulans till lasarettet. Jag fick samtalet på jobbet och åkte dit direkt. Hjärtat i halsgropen. Stroke? Hjärnblödning? Mötte ...

Jag har varit på många flygplatser över hela världen men jag har aldrig landat på någon som är så KALL som i Peking. I fjol då vi var här och väntade på anslutningsflyget höll vi på att frysa ihjäl och då var det så illa att jag inte kände mina fingr...

Vi åkte tåg från Surat Thani upp till Bangkok och det går så bra då vi har egen hytt i första klass och där kan man låsa dörren så att mans lipper allt spring både av andra och pojkarna. Väl framme på morgonen 8.30 åkte vi till Kohsan Road där vi a...