Svåra val man har här i livet....

Stranden eller poolen?????

Vi hittade ett nytt boende och flyttade igår till Alice in Wonderland där det finns pool till Wilgots stora förtjusning. Vi har som en egen liten hydda där med en altan ut mot poolen. Det är en stor hängmatta där man kan ligga och lata sig.

I morse fick vi förhandla lite med Wilgot att först vara på stranden och sen vid poolen men då vi väl var på stranden så ville han inte till poolen.

Bilder kommer då nätet är lite snabbare :-)

Semester är det mest underbara som finns speciellt när man har jobbat mycket och behöver avkoppling. Men ofta på semestern finns det en massa måsten som inte alltid är lika skönt och bra. Det är många som skjuter upp saker som renovering av hus, sommarstuga, huset ska målas eller man ska hinna göra så mycekt som möjligt på dessa veckor för att alla förväntar sig det. Barnen vill bada, leka på stranden och åka på utflykter medans föräldrarna ska bara.....

Det är lätt att dagarna bara går och precis som när man mitt i jobbruljansen med att skjutsa och hämta, laga mat, städa, tvätta och läsa läxor har helt plötsligt hela semestern gått och man frågar sig -Vad har vi gjort? Inte det vi hade planerat i allafall...... Det dåliga samvetet kommer smygande.

Det som verkligen är semester för mig är att åka bort där det inte finns några krav eller måsten. Bo på hotell så att jag slipper städa och damsuga som jag alltid gör hemma för att inte tala om hur många gånger per dag jag torkar bordet. Ingen tvätt att hänga och ta reda på, behöver inte packa barnen i bilen för att köra runt på en fylld matvagn på Willys och sen släpa hem alla matpåsar som sen ska plockas ur. Sen så är det bara att ställa sig vid spisen och laga mat och det är väl inte det värsta om man hade ideer varje dag på vad man ska laga. Diska, skotta fram bilen och skrapa rutor då det är minus 20 är något jag hatar i Sverige. Varje vinter frågar jag mig själv -varför bor jag här????

Mycket av anledningen till att vi åker bort år efter år är just FRIHETEN. Att bara boka flygbiljett och ta dagen som den kommer. Varje dag kunna ställa sig frågan -Vad vill jag/vi göra idag? Trivs vi här eller vill vi se och göra något annat? Att kunna umgås med varandra hela dagarna och vekrligen leka med barnen och att jag och David kan och har tid att prata med varandra utan att hela tiden bli avbrutna om vi inte gör det på kvällen vid nio då alla har somnat är något som jag också värdesätter högt.

Nu har vi varit här på Boracay i några nätter och vi har funderat och klurat lite på vad vi vill göra nu. Så träffade vi två svenska par som rekommenderade två öar som inte jag har varit till tidigare. Jag gick ut och läste lite på nätet om dem och kollade om det var mjölligt att ta sig dit och det var det. Känslan att bara kunna sitta och surfa runt och kolla vart man vill åka och välja och vraka det slår allt. På några timmar hade jag bokat 5 flygresor och 3 hotell.

Det bästa av allt var ju priset 7 200 kr för 5 flygresor för hela familjen med övervikt och det inkluderar resan från Manila till Kuala Lumpur på 3.5 timmar.

Känslan att få välja och göra som man vill när man vill skulle få behöva infinna sig lite oftare än bara några få veckor per år. Jag vill inte ha en massa måsten då jag har semester det tillhör vardagen för mig. Jag vill kunna känna valfriheten och göra det jag känner för när jag vill och hur ofta jag vill tillsammans med familjen.

Carola 

....idag precis nyss då vi var ute och promenderade efter middagen så gick vi in på en affär för pojkarna ville handla en liten leksak för pengarna de hade fått med sig av farmor innan resan. Det var egentligen menat som lite fika eller godis pengar på resan ner men de ville faktigst spara helt själva för att kunna köpa en leksak för egna pengar.

Sagt och gjort vi gick in och de köpte vasin vatten pistol för 40 kronor totalt. Då vi hade betalat och kom ut på gatan där pojkarna sliter ut pistolerna ur förpackningarna så kommer det tre små pojkar i åldrarna 1,2,3 år. Han som var störst hade på sig en trasig, alldeles skitigt och 5 nummer för stor t-shirt. På ryggen bär han lilla syster i en trasig bärsjal som krampaktigt håller fast sig om storebrors hals medans hon halvsover. Denna tjej på ett år hade ett trasigt alldeles för litet linne och rumpan var framme då hon saknade byxor. Bredvis sig går en annan kille lite större än Melker ca 2 år och bär på ett cyckeldäck. Båda pojkarna ser ledsna och trötta ut. Ingen säger nått men stannar precis framför Wilgot och Helmer och tittar på dem länge. Pojken som bär sin lillasyster håller försiktigt fram handen till Helmer som i sin tur blir alldeles livrädd att han ska ta vattenpistolen och säger nej nej och drar tillbaka pistolen bakom ryggen. De andra barnen tittar på Helmer och sen på varandra och började sakta gå vidare. Oj oj oj vad det gjorde ont i mitt hjärta!!!!!!!!

Världen är full av orättvisor   

Vad är paradiset egentligen????

Är det Söderhavet Bora Bora, Hawaii, Sheychellerna eller Boracay White Sand Beach???

För en del kanske det inte alls är sol och bad utan en stuga i fjällen där man åker skidor och skoter.

För mig som har gjort många resor runt om i världen och sett hundratals olika stränder måste "paradiset" innehålla vissa saker:

1 Sanden ska vara vit som potatismjöl. Det ska knastra då man går i den och sanden ska vara kall i värmen.

2 Vattnet ska vara lika klart som i en bassäng och jag vill kunna se botten på 15 meters djup.

3 Det får finnas solstolar men dock inte lika många som på Gran Canaria, Mallorca eller Phuket i Thailand.

4 Det ska finnas palmer vid strandkanten om man behöver skugga till den solbrända kroppen.

5 Inga försäljare på stränderna förutom frukt förståss.....

6 Inga löas hundar som springer omkring bland handdukarna.

7 Det ska vara långgrunt så att man kan sitta i vattenbrynet och njuta av dyningarna från havet.

8 Nån mysig restaurang gärna på stranden så att man kan sitta och äta medans barnen leker i sanden.

9 Det ska vara en relativt lång strand så att man slipper trängas bland folk.

Den här bilden säger allt och vi är i paradiset tycker pojkarna som badar och badar i sina nya badkläder. Det är tur att jag köpte fler innan vi åkte för det lär behövas. Vi bor nära stranden ja så nära det går ca 30 meter i ett stort fint rum med två 160 sängar. Här kommer vi att bo i två nätter till och sen ska vi flytta lite längre norr ut på denna 3 km långa strand till ett hotell med pool. Wilgot är överlycklig.......

Nu tänker ni säkert att det kan inte finnas någon strand som passar in om man har alla dessa krav, Men det gör det.

Boracay anses vara den näst vackraste stranden i världen och visst är den vacker med sin vita sand och klara vatten. Men paradiset??? Ja det är fint mycket fint men det är lite för mycket turister för min smak.

Inte solstolar för det finns knappt några men folk är i omlopp och man får gå ganska långt för att hitta en egen plats.

Resan hit gick bra men den blev försenad och då vi hade hoppat av från flyget fick vi åka buss i två timmar tll färjelägret i Caticlan. I bussen fick Wilgot ont i magen och han behövde på toan stackars liten. När vi väl kom fram var det brottom ut till en toa så att vi glömde hans lilla ryggsäck på sätet. Inte så lätt att få med sig allt. 3 barn och tre handbagage eftersom David tar storväskorna och vagnen. Vi sprang hela vägen in genom säkerhetskontrollen och in på toan och ser då att väskan är borta. Jag frågar om Wille kan sitta själv en stund och det gick bra så jag rusar hela vögen tillbaka ut genom säkerhetskontrollen och till David men då hade bussen precis åkt. Jag springer in igen och till en tjej och frågar som i sin tur ringer till chauffören som kommer tillbaka med väskan. Alla är nöjda och glada.

Wilgot bättre i magen, väskan är tillbaka och tjejen som kom med den blev nog gladast då Wille kastade sig om halsen på henne och gav henne en lång kram.

På båten till Boracay började det regna och det var inte lite det regnade. På några minuter var det fullt på gatorna och när vi skulle gå från båten till taxin så vadade vi i vattnet upp till vaderna på pojkarna. Väskorna var alldeles blöta då vi äntligen kom in på vårat rum hungriga och dyngsura. En snabb dusch och sen middag vid 21 alla nöjda och glad   

Måste jag säga att vi längtar inte hem...... förutom efter våra nära och kära förståss men tiden går fort och vi bara njuter varje minut vi är i paradiset.

Ha en bra dag vänner.

Carola

Då vi landade i Manilla och Filippinerna så var det bra att börja klä av sig och det var så skönt att få rent ut av kasta bort skrutt kläderna. Precis då vi hade kommit ut till taxin och lastat väskorna så är Melkers lilla nalle borta. Jag går tillbaka och börjar leta. För att gå in på flygplatsen igen så visar jag pass och går genom kontrollen med väskan. Ingen nalle ser jag. De kommer fram och frågar vad jag letar efter och de hjälper mig att söka och fråga andra. Så kommer mannen som bokade hotell åt oss och frågar en polis inne på flygplatsen om han vet nått. Han säger yes yes och går ut över gatan och blir borta ett tag. Jag säger åt gubben att jag går tillbaka till taxin och att det inte gör nått. Han säger no no wait..... the police he knows..... Efter 3 minuter kommer polisen tillbaka och jag ser att han håller Melkers lilla nalle i handen. Hur gick det till???? Vi hade ju inte ens gått ut från flygplatsen då vi tappade den????

Hur som helst så ser inte polisen så glad ut. Han håller upp nallen och klämmer på kroppen och frågar -What is this??

Jag fattar ingenting först och sträcker fram handen och känner på nallens rumpa . Mellan fingrarna känner jag en massa små små kulor som är nallens stoppning och jag försöker förklara vad det är men han säger igen -What is this??? Då förstår jag att han tror att det kan vara något annat som vi har stoppat in i nallen och tror nu att det var därför jag var så mån om att få igen den. Jag försöker förklara än en gång och säger åt han att han kan kolla i den om han vill. Han titar på mig som att jag var galen och sen ger han mig nallen och vinkar att jag kan gå.

Melker blev överlycklig att se sin vän igen......

Ï taxin in till centrum och hotellet så frågar Wilgot -Mamma jag vet att en del människor bombar hus för att de är osams varför då? Jag försöker förklara på ett bra och enkelt sätt hur det kan vara ibland och sen så frågar han - Vad händer om de bombar vårat hotell??? Ja 5 år gammal och redan en massa funderingar.

Vi fick vänta på rummet ett tag men väl där efter en dusch så somnade hela familjen i 4 timmar. Nu har vi precis varit ute på stan ett tag. Det är svårt att förstå att man promenerar i en fler miljonstad. Det var lungt och fint på gatorna.Bilar men inget tutande och alla hade uppsikt vart de körde. Helmer kunde gå själv och hade koll på läget. Wilgot höll för näsan hela tiden och klagade på att det luktade illa :-) Den enda som njöt av uppmärkasmheten var Melker som i vanliga fall brukar vara blyg. Wilgot och Helmer visade tydligt att de ville vara i fred. Vi försökte att förklara att de är snälla och trevliga och tycker att ni är jätte söta i erat ljusa hår. Efter ett tag mjuknade de upp lite och kunde faktigst bjuda på ett leende.

Pojkarna ville ha hamburgare så vi gick på Burger KIng och åt. Där fick de varsin guld krona som de glatt satt på sig och gick stolta hem till hotellet. -Nu är vi kungarna av hamburgerlandet säger Wille.

Jag har precis varit ut på gatan och fotat en jeepney som ni ser bild på. Det är en buss som man kan hoppa på och av när man knackar i taket. De är så små och söta tycker jag. Däremot så var vakten inte lika glad när jag klev uta på gatan och ett gäng ungdommar kom i mot mig och skrek på engelska. Han så genast åt mig att komma tillbaka mot hotellet och att det var very dangerous very dangerous mam.

Nu sover killarna i sängen och jag ska också knoppa.

Kram Carola

Tur att det fanns roliga vagnar då vi fick vänta nån timme på Pekingsflygplats. Pojkarna har varit så snälla och tålmodiga och jag och David är lika förvånad varje gång hur barnen anpassar sig så bra för det är jobbigt att vänta även för en vuxen.  

Vi tog taxi in till centrum i Peking ja centrum och centrum vad är det jo 6 gånger 6 mil i radie. Men vi åkte till Silk Market för att titta på lite saker och konstaterade ganska snabbt att det inte fanns så mycket att köpa som inte rdan hänger i min garderob. Jo det är faktigst sant fastän det låter helt galet. Men ni som känner mig vet och det är en av mina laster förutom paj och semlor förståss :-) Sakt och gjort vi gick omkring och kollade på lite saker och sen åt vi middag på Mc Donalds. Pojkarna fick en barnbox och var överlyckliga för leksaken. I Kina är det så billigt att äta på Donalds. Big Mc och Company mål kostar en 17-20 kronor. Men kinas befolkning går inte bara på restaurang för att äta som vi gör hemma. Jag blir lika förvånad varje gång då man ser hur de sitter och sover vid borden. De har varken ätit eller ska äta utan ligger helt utmattade över bordet och sover. Det är samma sak om du kommer in i en butik då kan de som jobbar där sitta och sova på en stol eller hänga över bordet inte alls reagera att det kommer in nån i butiken. Ibland har det även hänt att de har tittat upp  på oss då vi har kommit in men inte ens reagerat utan lagt sig ner och fortsatt sova. Konstigt men då är det.

Kallt som tusan är det på Pekings flygplats. Ja det är nog den kallaste jag har varit på och det säger inte lite. De som jobbar i butikerna står i vinterskor och dunjackor. I handen har de varmt te som de värmer sig med. Tur att jag minns det sen ifjol då vi också var där så att jag hade tagit på pojkarna och mig själv extra kläder den här gången.

Det var enklare att få tag i en taxi tllbaka till flygplatsen än vad det brukar och det var skönt för det var rejält kallt ute. -2 grader och blåsigt. Att kineser inte kan engelska det vet jag men det är lika förvånade varje gång att de inte förstår att vi inte kan kinesiska. Hela vägen i taxin alltså 35 minuter sitter chauffören och pratar gladeligen med mig och skrattar. Jag säger på engelska att jag inte förstår och han fortsätter att prata kinesiska och förklarar och förklarar. Lika glad för det :-) Planet lyfter 01.30 mot Manilla och Filippinerna det ska bli skönt att få tina upp.

Helmer vill aldrig ha några kläder på sig och fick han bestämma skulle han springa naken dygnet runt året om. Här är vi på Arlanda och väntar på flyget till Peking och hinner precis stoppa han innan byxorna åker av. Han sitter och surar i ren protest och försöker ta första bästa chans att fortsätta. Tur att vi snart är i varmare länder där det är helt ockej att vara nakenfis.

Klara färdiga gå.....
Hela familjen och bästa farmor