Träningsskor speciellt löparskor är en färskvara. När du springer belastar du dina knän och fötter med en vikt motsvarande två till fem gånger din kroppsvikt och därför är det viktigt att stötdämpningen i skorna fungerar som den ska. Hållbarheten på löparskor är generellt 2-3 år eller 120-150 mil, men då gäller det att de inte har legat i butikens lager i flera år innan du köper dem. Kontrollera därför skornas datummärkning som du för det mesta hittar på plösen eller på sidan inne i skon innan du köper dem. Är det något som man inte ska spara in på är det skorna oavsett vilken sport du håller på med. Att köpa en sko som inte passar just din fot, kropp eller rätt användningsområde kan straffa sig tillslut och du blir skadad och i värsta fall sluta upp med det du gillar som mest. I sportbutikerna finns det löpband där du kan prova skon både i gång och löpning samtidigt som kunnig personal tittar eller i bästa fall filmar dina steg.

Det är stor skillnad från märke till märke och bara för att din vän är nöjd med ett märke innebär det inte att det märket passar dina fötter och gör dig till en super löpare.

Det är dyrt med bra skor men som sagt spara hellre in på något annat!

Ibland kan det också vara bra att ha två par att varva mellan.

Prova och känn skillnaden!   

Liv har tjatat om att baka ett recept som hon har hittat i tidningen Fairy. Har provat det förut och det är en del pyssel med det, dubbla kakor med både smörkräm och sylt i, knappast något jag orkar slänga ihop en vardagskväll. Kontrade med att föreslå Dumlekakor och tack och lov, hon nappade.

Det blev lite blandat, några med Fazermint, några med Geisha. + En supermario som kom till för att någon just hade gjort silverblommor och silversolar av resten av formarna.

Trevlig kväll! :)

http://www.youtube.com/watch?v=wA4ppvp2IzY&feature=youtube_gdata_player

För två veckor råkade jag säga att jag är ALDRIG sjuk och inte barnen heller för den delen. Vad hände redan nästa dag? Wilgot fick hosta och sen feber med en ond mage. Efter två dagar var det Helmers tur som i sin tur smittade Melker. Pojkarna sov om vart annat medans tv var på dag som natt. Alltis var det nån som var vaken och inte kunde sova. Jag började också få ont i kroppen och när jag hostade kändes det som lugorna var på väg ut ur kroppen. Inget sova här inte på flera dagar.

Nu börjar vi sakta hitta tillbaka till dygnsrytmen och febern är borta. Första dagen på dagis ringde de och bad mig hämta Helmer som hade somnat direkt då jag lämnat honom och sen 3 timmar senare var det Wilgots tur som hade somnat i hallen på en bänk. Man känner sig som en dålig mamma som ska ha sina barn på dagis till viket pris som helst.

Hoppas att vi nu har gjort bort det för tid och evighet!

Jag har världens bästa pappa.

Han ringer och frågar om det har löst sig med bilen. Jag säger att det inte har det men att jag kan be någon om hjälp. "Nej, jag kommer förbi. Jag har inte så mycket att göra idag". Han kör från de elva milen från Jörn till Piteå, säger att han egentligen inte kan något om bilar så han ringer Hasse som har massor med goda råd. Provstartar och voila, den spinner som en katt. Så det slutar med att vi fikar och käkar äggmackor. "Jamen du, nu ska jag vidare till Måttsund och sedan Luleå och göra lite ärenden och bli bjuden på middag" säger Pappa och börjar göra sig startklar. "Jaha, hade du andra planer i alla fall?" säger jag. "Nä, de kom till i efterhand när jag ändå skulle åt det här hållet".

En nätt liten sväng på drygt 32 mil bara för att egentligen byta ett torkarblad och titta på när dottern startar bilen.

Det är sånt här som räknas och det är sånt här man alltid kommer att minnas.

Det har gått 12 dagar av det nya året och jag känner redan nu hur det här kommer att bli mitt år. Det blir i år det händer, på så många olika sätt. För det har varit idel positiva saker sedan julhelgen. Livet är på topp och nu finns det där flowet som inte har känts på ett tag. Jag tar såklart ett fast tag om det med båda händerna, tänker inte släppa det här. Det är nu det händer. Heja heja 2013, full fart framåt! :)

Det behöver inte alltid vara blodsband.

Steg upp tidigt och började med ett roligt IW pass på Sensia 24. Instruktören Åsa Hellgren levererade som vanligt :-) Det blev 1 km på löpbandet för att vänja tillbaka fötterna sakta men säkert. Jag har haft inflammation och hälsporre sen 1 år tillbaka. I sommar då det var som värst kunde jag inte ens gå efter barnen på gräsmattan. Det har alltid gått bra med spinning och IW vilket har varit tur annars hade jag aldrig överlevt.
Nu pepparpeppar verkar det ha vänt och fick
börja med 300meter och nu 1km. Sakta sakta går det framåt det gäller att ha tålamod!

Myser hos Erika med kaffe och PAJ medans barnen leker som bäst. Ha en underbar kväll allihop :-)