Här kommer bilder från Koh Lipe. Ni som har varit där vet redan hur underbart fint och vackert det är med den vita potatismjöls linknade sanden och det klara vattnet.

Bilder från Family restaurang där vi nyss åt middag. Sitter nu lite längre bort på samma strand på en solstol och skriver. Det enda som hörs är vågornas brus och lite små prat från dem som passerar med eller utan ficklampa.

Detta är nog paradiset för mig......

Carola  

Sitter här på Pattaya beach på ön Koh Lipe och väntar på maten. Borden är utsatta på stranden och barnen leker bredvid i sanden. Vilken lycka och så skönt att bara få känna friheten av semester och ledighet. Barnen njuter varje dag och det är så kul att se. Solen har precis gått ner och det börjar bli mörkt ute. Ljusen är tända på borden och jag sitter här och dricker en fruitshake innan maten. Koh Lipe är förändrat och det har blivit så mycket mera turister här men fortfarande är det en favorit ö för oss. Vädret har svängt och det har inte varit ett moln på flera dagar nu och det blåser skönt vilket är tur. Sitter och tänker på hur bra vi har det och försöker verkligen vara här och nu. NJUTA till 100 % vilket inte är lätt alla gånger. På några minuter är det alldeles mörkt ute och det enda man hör är musiken från restaurangen och vågornas brus...... underbart.Nu kommer maten..... måste hugga in i en grön curry och mycket mer.... skriver mer snart.Kram Carola

Första gången jag åkte till Koh Lipe och besökte denna fantastiska då orörda ö är över 14 år sedan. På Pattaya Beach fanns det två bungalow resort där bambuhyddorna var byggda på den kritvita potatismjöls liknande sanden. Det var nästan inga turister som hade hittat hit och inte en människa passerade på stranden. Båtarna hit gick nån gång i veckan med lånsamma motorer. Det fanns smala stigar över till andra sidan där man fick passa sig för kungskobran som lurade i skogen. Åren har gått och jag har varit hit nästan varje år och sett förändringen komma smygande. Fler turister för varje år likaså ny bambuhyddor men fortfarande fanns lugnet. En två longtail båtar låg ankrade vid strand kanten och inga solstolar så långt ögat kunde se. Så kom året då allt började 2009. Första lyxresortet som hade pool. Det var ingen som bodde där för det var alldeles för dyrt men jag kollade på ett vanligt rum där en stor 42 tums tv stod på en mahogny bokhylla och där man kundebada i badkar i toan . Halva priset per natt 1500 bath med frukost men vi bodde för 100 så vi blev lite snåla och ville inte byta bort känslan av Thailand. 2010 hade Apollo börjat åka chater hit, den smala stigen hadee cementerats och fler lyxresorts hade byggts. Tatuerins killarna hade flera bås och apotek och supermarkets som sålde annat än öl och cola hade hittat hit.Mat priserna hade börjat skjuta i höjden likaså rummen. Jag sa till David att det här kommer att bli nya Phi Phi och nu är det nära. En bank och atm är vad som fattas.....I år har bambuhyddorna som vi brukar bo i rivits och nya lyxresorts har byggts. Den sista lediga strandremsan är bebyggd och på 2 år har priserna stigit nått enormt. Vi bor idag för 2000 bath långt från stranden, David räknade till 100 longtail båtar och det är svenskar överallt. Denna orörda pärla för 14 år sen är fortfarande speciell och jag är så glad att jag hittade den i rätt tid. Carola :-)

..... när man hör Thailand eller Filippinerna så tänker jag automatiskt SOL och värme. Nu är det 4 året i rad då det regnar. Inte en regnskur där det öser ner och sen att det spricker upp och solen tittar fram. Det är moln så tjockt att solen strålar inte ens orkar lysa igenom och ett ständigt duggande hela dagarna. Vart har dessa molnfria dagar med fantastiska solnedgångar VARJE kväll tagit vägen???? Vi är på en ö 6 mil ut från fastlandet där det inte ska regna speciellt inte under högsäsong men varje år nu är det fler dagar med moln och regn än sol. Spelar ingen roll om vi har varit i Thailand, Malaysia, Vietnamn,, Sri Lanka eller andra delar av Asien allt är totalt förändrat och konstigt. Alla pratar om vädret, vad har hänt och när ska det vända? Enligt internet på fredag men vem vet? Ifjol åkte vi aldrig över till den här sidan då det regnade i 3 veckor här. Är det nån som vet vart vi är på väg?????Carola

Imorse åkte vi iväg med taxin redan 6.30 mot flygplatsen i Cebu. Planet till Manila var i tid och även före tidtabell. I dag hade vi gott om tid mellan flygningarna och vi kände lunget motför sist i Manila då vi missade planet.

Då vi hade landat åt vi frukost på Burger King och satt länge och jag sa till David att det var skönt att slippa stressa runt och att vi har lång tid på oss innan planet går till Kuala Lumpur. Efter att vi hade ätit färdigt vid 10.30 tänkte att det är väl bäst att kolla vilken terminal vi ska åka från.

Då vi kom till Filippinerna och Manila landade vi på Internationella flygplatsen och sen finns det olika terminaler typ 4 stycken runt om i stan som går lite överallt beroende vilket flygbolag du ska åka med. Jag hade skrivit upp flight nummret och gick till informationen då jag inte hittade flighten på tv skärmen. Tänkte i mitt stilla sinne det är nog en annan terminal undra hur vi kommer dit är det transfer bussen vi åkte hit med eller...... Tjejen i informationen började leta, kolla på datorn, ringa och ingen visste något om flight nummret. Tre andra personer kom också dit men ingen av personalen visste nått. Jag hade aldrig skivit upp dumt nog vilket flygbolag det var utan bara flight nummer och tid.

Tillslut säger tjejen att det är nog en annan flygplats..... vad då annan det är ju Manila sa jag. Jo säger hon det är Manila men den heter Clark. Jag bara ja ha och hur tar vi oss dit går det transfer bussar????? Nej svarar hon det är 2.5 till 3 timmar dit med bil. Jag tittade mig runt och ser hur David springer efter Helmer som har stuckit iväg på en egen liten resa genom ankomsthallen då han är less att vänta. Jag hinner tänka hur länge är det innan planet går? När måste vi vara där? Oj trafiken mit på dan vi hinner aldrig.... Tjejen säger att vi visst skulle hinna med lokalbussen men att vi först var tvugna att åka taxi till busstationen och vänta där....ca 30 minuter med bil sen buss. David kommer gående mot mig och ser på mitt ansiktsutryck att det är nått fel..... Jag säger åt han att vi är på fel flygplats och lika frågande är han vad då fel det är ju Maila säger han. Jo svarar jag men Manila är stort och det bor 16 miljoner här och den andra flyplatsen är över 11 mil bort!!!!!

Lung som David är säger han vi tar taxi. Tjejen här det och säger nej det är så dyrt det går inte. David frågar hur dyrt? 3000 pesos!

Okej sa jag vad kostar bussen 350. Men vad hjälper det om vi missar planet igen då blir det DYRT kan man säga.

Tjejen följer oss ut till taxin och vi kollar priserna . Taxi chauffören säger att vi kommer aldrig att hinna med någon buss då de inte går förrän de är fulla och gör stopp överallt. Sen så skulle den inte gå direkt till flygplatsen utan vi var ändå tvungna att åka taxi igen. David sa inte nått att fundera på vi åker taxi.

Okej drygt 11 mil 3 timmar säger killen att det ska ta med all trafik och att det är bästa att åka nu för att hinna. Klockan är 11.30 och planet går 16.30

Vi packar in väskorna i bilen och den blev full som vanligt. Wilgot fick sitta fram så han var nöjd och glad. Alla tre inklusive jag och David somnade efter ett tag.

2.5 timmar senare var vi framme på Clark flygplats. Vi skulle åka med Air Asia och vi hann gott och väl. Sen funderar ni nu säkert vad det kostade. Jo 3000 pesos = 515 kr.

Dyrt ja det blev det men om man jämför med Sverige hur långt hade vi kommit då Piteå - Norrfjärden eller Blåsmark :-)

Det är faktigst första gången som vi inte hinner med en flight och det är första gången vi kommer till fel flygplats i tron att det bara finns en internationell i en stor stad. Första och sista gången hädan efter kommer jag att dubbelkolla på kartan   

Landade i Kuala Lumpur 20.20 åkte flygbuss till centralen och därifrån med taxi till hotellet. Vi har precis ätit och pojkarna sover gott. Glada är de då vi har platt tv på rummet och bra utsikt över china town på 7:e våningen. God frukost väntar här i morgon men innan det ska jag sova gott och träna på gymmet i morrn bitti.

Kram kram Carola

Nu kommer den härliga tiden när man vill ut på långrundor, kanske löpning eller långprommis, eller varför inte en långtur på skidor, och bara njuta av hur solen börjar värma igen.

Det finns en uppsjö att välja på, vad är bra och vad är inte bra. Men vad som funkar är ju väldigt individuellt.

Det finns flera bra trådar och diskussioner på www.jogg.se för den som behöver tips och inspiration.

Läs lite mer: http://www.jogg.se/Artiklar/Artikel.aspx?id=981

Ha det så härligt därute! :)

Sista dagarna i Filippinerna spenderar vi på ön Panglao. Vi bor på Alona Beach och vi trivs. Lite mer liv och rörelse än Siquijor framför allt fler restauranger att välja bland :-)

Vi har två pooler på hotellet så Wilgot och Helmer är lyckliga. Melker han växer och växer nya ord kommer hela tiden tänk vad tiden går.......

  Alona Beach

Vi hörs snart igen....

Carola

Idag vaknar vi glad och utvilade. Medans barnen leker i lekparken på hotellet tar jag mig en löprunda. Det är varmt men skönt att få röra på sig lite. Sen packar vi vagnen och äter frukost på resortet och inser att vi bor verkligen på stranden. Det hade vi aldrig noterat i går då vi kom på kvällen och då det var mörkt. Maten var god men lite dyr motför vad vi var vana med. Mätta och belåtna tog vi en promenad på stranden som ni ser på bilden och vi möter inte en enda person under hela vägen.

Då vi kommer tillbaka gör vi oss varsin kaffe och sätter oss vid poolen och ser hur pojkarna badar och skrattar i poolen. Perfekt med en barn pool för Melker.

Jag inser än en gång hur bra jag har det som kan vara här och umgås med de bästa personerna jag vet MIN FAMILJ .

På eftermiddan bestämde vi oss för att åka in till den lilla byn för att äta middag där. Vi tog en moped taxi ca 3km till byn och där stannar killen utanför en restaurang och säger att det är den enda som finns här i byn. Okej säger vi och bestämmer att han ska hämta oss 19.30 Innan han åker så säger han att vi ska beställa mat och sen gå och handla det vi ska innan vi äter. Vi gjorde inte det då vi var jätte hungriga och tänkte att det kan vi väl göra sen men icke sa nicke.

Då vi kommer ut vid 19 är allt precis allt stängt. Det är alldeles mörkt och endast nått gatljus lyser upp vägen. Jag som hade lovt pojkarna nått gott på kiosken fick svårt att förklara att det inte fanns något öppet längre...

David tyckte att vi skulle ta en taxi tidigare hem och vi väntade och väntade men ingen kom i mörkret. Oj oj inte en enda moped taxi ute ens vart har vi hamnat?????

Två killar stannar sina mopeder och erbjuder sig att köra oss hem på varsin men vi sa att vi väntade på taxi och de säger att det inte finns några den här tiden. Tillslut åker de iväg och vi väntar och väntar...... Helmer ligger på vägen då han vill hem nu och Wilgot hänger vid min arm och vill se film. Långt långt där borta ser vi hur det lyser ett mopedlyse och ja det är en moped taxi våran taxi. Det är en helt annan kille som kör. Han säger att hans kompis som skulle hämta oss var upptagen och att han ringt han istället. Oj vad skönt vi åkte en bit stannade vid en liten liten kiosk där det inte ens fanns ström. Det enda de hade var två stearin ljus som lyste upp bland varorna. Pojkarna fick sin juice och Melker sina bananer. Klockan är nu 21.00 och de sover mätta och nöjda ännu en dag i paradiset.

Ha en underbar dag friends.

Kram Carola